Barn och grönsaker brukar vara ett dilemma. Ofta är detta något som barnen inte vill smaka på. Givetvis finns det undantag - vissa barn älskar grönsaker och föredrar detta framför animalier. Hur som helst så finns det tips och trix samt mer vetenskapliga rön för hur man på bästa sätt får barnen att vilja smaka på dessa gröna vitaminbomber.
Min egen fyraåring vägrar äta grönsaker men han älskar mixade grönsakssoppor så det serverar jag ganska ofta hemma. Jag har märkt även på förskolan att barnen föredrar när grönsakerna är mixade i såser och soppor. Detta kan vara en god början till att få barnen att vänja sig vid smakerna. Så småningom kan man börja med att ha en sorts grönsaksbitar hela av t ex morot i såsen/soppan, sedan utöka med en sort till o.s.v.
Söta grönsaker som morot, röd/gul/orange paprika, majs och ärter är i regel lättare för barn att lära sig tycka om. Det beror antagligen på att vi har en medfödd preferens för det söta och detta antas ha två ursprung: dels för att vi vant oss vid den söta bröstmjölken vid spädbarnsår, men kanske framförallt för att söta livsmedel sällan är giftiga. Genom att undvika bittra smaker och äta av det söta riskerar vi inte att bli förgiftade. Detta är m.a.o. ett arv från vår arts överlevnadskonst! Så småningom utvecklas vår smak och vi blir också mindre känsliga. Många i vuxen ålder uppskattar t. e.x. beska och heta smaker. (Att det förekommer en viss procent av befolkningen som inte känner den beska smaken är en annan historia)
Att låta barnen vara med och handla i livsmedelsbutiken och redan där få veta vad grönsaker heter och kanske t.o.m. välja ut några som ska köpas hem kan locka nyfikenheten för grönt. Ta dig tid att berätta om grönsakers odlings- och växtsätt för att skapa förståelse. Låt sedan barnet vara med och tillreda grönsakerna. Kanske kan fyraåringen få skala moroten och skära paprikan i bitar? Delaktighet skapar stolthet och motverkar rädsla för det nya.
"Tittportioner" är ett begrepp som kan vara värt att tillämpa. Det innebär att man lägger upp grönsaker på barnens tallrik oavsett om äter av dem eller ej. Man serverar helt enkelt en "tittportion"! Så småningom kanske barnet tar en tugga! För de allra mest aviga kan det kanske vara ett framsteg bara att få lägga upp något på tallriken. Ha tålamod och ge inte upp. Ju fler gånger ett barn ser ett livsmedel desto mer benäget är det att smaka på maten. Och det räcker inte med att smaka en gång. Ofta behöver barn smaka något nytt upp till 8-10 ggr innan det börjar tycka om det.
På förskolan där jag jobbar serveras alltid grönsaksstavar före lunchen som barnen äter under samlingen. De är väldigt populära och går alltid åt. Ett jättebra sätt att få i barnen grönsaker som kanske kan tillämpas även före middagen hemma - eller varför inte på fredagsmyset med en dipsås? Jag brukar ha diverse råkost i skålarna: morot, gurka (innehåller mest vatten jag vet...), paprika, blomkål, kålrabbi, kålrot, selleri, sockerärter o.s.v. Är det någon grönsak barnen inte känner igen så har man här ett ypperligt tillfälle att presentera grönsaken i sin helhet på sidan så att barnen lär sig hur den ser ut.
Sist men kanske viktigast av allt är att inte pressa eller tjata på barnet. Mat ska vara lustfyllt och inte något som skapar ångest och tårar. Fråga om barnet vill smaka, vill det inte så tjata inte utan låt det ta den tid det tar. Kom ihåg att alla är olika och även vi vuxna har olika preferenser och ogillar saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar